I dag har det hänt något mycket tråkigt på vår gård.
Hästen Tuffan som vi har haft i över två år och som har varit den bästa hopphäst vi ägt har fått en senskada på båda frambenen.
Cecilia ringde i går kväll och ville bli hämtad för hästen haltade mycket. När jag skulle lasta upp henne på trailern ville hon inte gå in så vi fick jobba mycket innan vi lyckades lura in henne i vagnen. Väl hemma på stallbacken haltade hon kollosalt mycket och hade mycket svårt att gå in i boxen. I dag då vi skulle släppa ut hästarna ville Tuffan inte gå ut varför vi fick låta henne vara kvar inne. Vi ringde till Ultuna och man ville att vi skulle komma in till kl 13 för undersökning. Redan i gången till sjukboxen hade Tuffan mycket svårt att ta sig till och personalen såg redan då att detta är inte bra. I vart fall så undersökte man benen och sedan även med ultraljud och konstaterade att det fanns stora bristningar och blödningar i senor och dess fästen plus annat som jag bara en vetrinär förstår. När vetrinären reste sig upp för att prata med Carina som höll i Tuffan förstod hon direkt vad hon skulle säga och brast ut i gråt. Jag fick ta över hästen en stund så Carina fick gråta ut och samla sig. Sedan ringde jag efter Cecilia som satt på bussen hem för att stoppa henne så jag kunde komma och hämta henne för att säga adjö till sin älsklings häst. Nu var det stora gråtar med många kramar i boxen tillsammans med Tuffan som tidigare tått både lugnande och smärtstillande för att klara att stå uppe en stund till innan det var dax. Vi lämnade boxen ca kl 17 efter att ha tagit adjö och vi koppas att hon nu får avsluta sitt lidande och få ett värdit slut. "Tuffan du kommer alltid att finnas hos oss!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar