2008-10-17

Första älgjaktveckan över


Ja då var min första älgjaktsvecka över på Granhammar och det blev inte mycket gjort denna vecka. Som jag har skrivit så satt jag i lådan tidig morgon och njöt i månskenet och sedan när det började ljusna vaknade skogen upp med alla djuren som hade brottom att komma igång. De enda som inte ville vakna på Granhammar var älgen som lyste med sin frånvaro. Nu efteråt har jag suttit och funderat hur man skulle placera lådan/jakttornet på bästa sätt och det är mycket svårt att utnyttja befintliga träd i ändan av viltåkern men det skall gå på något sätt. Då min dotter skulle flytta på fredagen och behövde hjälp fick jag ställa upp trots att grannmarken skulle starta sin jakt just denna dag. Jag fick ringa till Bosse som ställde upp på morgonen och bevakade vår mark denna dag. Han fick i vart fall lite spänning då hundarna drev älgen mycket nära honom och till sist så sköts den strax utanför vår gräns i norr, en ko tror jag. (Bosse fick skjuta en älg på lördagen i Gysinge som tröst). På lördagen var det stora drevjakten i Gysinge så hela familjen åket upp och på fm. var drevet i stort sätt fam. Lindh. Eftermiddagen då vi drev av den nordvästra såten small det ordentligt och en tjur och två kalvar fäldes under ett par minuter. Dessa sitter numera i vår nya verkstad för att styckar nästa helg av hela jaktlaget. Då det är två kalvar blir det inte mycket kött som 13 stycket skall dela på, troligen ca 18kg/st.

2008-10-11

Inför Älgjakten

Ja då var det dax för den årliga älgveckan med semester och resetting av kropp och skäl. Denna helg har jag bestämt mig för att inte jobba på gården utan bara göra det som faller mig in och som är roligt. I går var jag till Sören och hämtade min stora låda som vi skulle ha byggt om till ett jakttorn förra året. Nu står den i verkstaden målad och klar för att köras ut i skogen i Granhammar i morgon. Återstår att bestämma var den skall placeras men det är inte så svårt då jag var ute i dag och gick och det är spår på viltåkern så det får bli i dess hörn. Jag får då uppsikt över hela åkern och en del av skogspartiet norr ut mot Östforas jaktlag. Har hör ett flertal skott från dem den senaste tiden så de jagar flitigt må jag säga. Det finns troligen inga rådjur eller harar kvar snart om de fortsätter jaga så intensivt på marken.
Kommande vecka kommer jag att sitta i denna låda till och från och njuta av lungnet tillsammans med fåren som går bredvid. Lite kaffe då och då håller en vaken för jag börjar redan innan solen har gått upp och dagen blir ofta mycket lång. Mitt på dagen får man hitta på något annat att göra då oftast älgen tar det lungt och ligger och idislar i skogen. På em. börjar de röra sig igen och då måste man sitta där igen på sin vakt. Jag skall i var fall slakta ett par får i veckan och baggen skall få komma till så det kan blir tillökning i vår är det tänkt.

2008-10-01

Tusker "Tuffan" borta


I dag har det hänt något mycket tråkigt på vår gård.

Hästen Tuffan som vi har haft i över två år och som har varit den bästa hopphäst vi ägt har fått en senskada på båda frambenen.

Cecilia ringde i går kväll och ville bli hämtad för hästen haltade mycket. När jag skulle lasta upp henne på trailern ville hon inte gå in så vi fick jobba mycket innan vi lyckades lura in henne i vagnen. Väl hemma på stallbacken haltade hon kollosalt mycket och hade mycket svårt att gå in i boxen. I dag då vi skulle släppa ut hästarna ville Tuffan inte gå ut varför vi fick låta henne vara kvar inne. Vi ringde till Ultuna och man ville att vi skulle komma in till kl 13 för undersökning. Redan i gången till sjukboxen hade Tuffan mycket svårt att ta sig till och personalen såg redan då att detta är inte bra. I vart fall så undersökte man benen och sedan även med ultraljud och konstaterade att det fanns stora bristningar och blödningar i senor och dess fästen plus annat som jag bara en vetrinär förstår. När vetrinären reste sig upp för att prata med Carina som höll i Tuffan förstod hon direkt vad hon skulle säga och brast ut i gråt. Jag fick ta över hästen en stund så Carina fick gråta ut och samla sig. Sedan ringde jag efter Cecilia som satt på bussen hem för att stoppa henne så jag kunde komma och hämta henne för att säga adjö till sin älsklings häst. Nu var det stora gråtar med många kramar i boxen tillsammans med Tuffan som tidigare tått både lugnande och smärtstillande för att klara att stå uppe en stund till innan det var dax. Vi lämnade boxen ca kl 17 efter att ha tagit adjö och vi koppas att hon nu får avsluta sitt lidande och få ett värdit slut. "Tuffan du kommer alltid att finnas hos oss!"