😭 Från och med nu skriver bara jag Kenneth på denna plats.
I natt vaknade jag klockan 04:30 av att Carina hade svårt att andas och få luft när hon låg på rygg, hon fick en apne på 20 sekunder trodde jag för att sedan ge ifrån sig en suck. Jag petade på henne och sa att hon skulle flytta på sig för att få luft men inget hände. Sedan gick jag upp och tog mig en kopp kaffe på altan och njöt av morgonen med fågelkvitter. När jag sedan bestämde mig för att klä på mig för att åka till jobbet hade jag en underlig känsla i kroppen att något inte stämde så jag gick in till henne och petade på henne för att försöka väcka henne men det hände inget. Jag kunde konstatera att hon inte andades och hade ingen puls så jag ringde 112 och omedelbart påbörjade HLR räddning. Problemet var att jag inte kunde blåsa in någon luft, det var stopp i halsen och jag försökte att öppna upp med fingrarna så långt in jag kunde utan att lyckas. SOS sade att det var viktigast att jag pumpade på hjärtat utan avbrott så trycket aldrig sjönk så jag kämpade på till brandkåren kom och tog över. De fortsatte och jag kunde bara se på hur hon låg där på golvet och de jobbade vidare. Efter en stund kom ambulanssjukvårdarna och tog över med sin utrustning, de gjorde allt vad de kunde utan att lyckas för att klockan 05.59 avbryta. Under tiden de jobbade meddelade jag barna att mamma troligen är död för vid denna tidpunkt fanns det fortfarande hopp.
Nu sjönk jag ned i soffan och tankarna började snurra runt och tankarna ville annat en vad jag ville. Till slut bröt jag ihop men fick tröst av ambulanssjukvårdarna så jag kunde senare ta emot mina barn som kom i strid ström till tröst trots att det även borde vara jag som även tröstade dem.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar